tusentankar

Våren kanske är på väg, för något inom mig glöder…

 

Nåja, den har då gjort att jag kom på en rätt dråplig situation som inträffade häromdagarna.

 

Jag, min medryttare Jessica, Lucas (som kommit med bussen från skolan) och totalt 4 hundar gåendes hemåt efter vägen.

Som vanligt ser vi hur en lastbil kommer och möter oss och den girar över vägbanan till andra sidan utan att ens sakta ner farten.

Trots att vi ser ut som en cirkus på flykt, lättar han inte foten från gaspedalen utan håller den kvar och hoppas att det går bra antar jag.

 

I min frustration över hur tunga åkare nonchalerar oss gångtrafikanter efter vägen och speciellt när man går med barn… och då syftar jag inte på Jessica trots hennes ringa ålder.. ;)

Utan jag klämmer till en ”dumskalle”.

En dumskalle är en gest där man slår sin egen handflata snabbt mot pannan.

Detta gjorde jag för att jag ville markera för honom att det är inte OKEJ att köra förbi mig utan att lätta på gasen när jag går med mina barn efter vägen.

Jag må vara jävligt outbildad, men är det inte så att man som bilist, oavsett fordon skall anpassa farten till omgivningen??

Så om det står 50 km/h och barn går på vägen så kan dom hålla farten och hoppas att barnen inte vinglar ut i gatan, eller så kan dom sänka farten till 30 km/h och vara ganska säker på att dom hinner stanna.

Men vad händer, och det är inte första gången jag gett en bil en dumskalle.

 

Jo chauffören tvärnitar, han glider med sitt ekipage på tvärsan över hela vägen, och efter en sekunds glidande lastbil, kastar han in backen och trycker gasen i botten.

 

När han inser att han inte kan backa i kapp oss, för han var ju faktiskt efter en trafikerad väg, kastar han sig ut och vi stannar upp och inväntar honom, en medelålders man som kommer med väldigt bestämda steg.

” Vafan gör du så där för”, skriker han.

” Ja antagligen för att du kör så jävla fort förbi oss”, skrek jag tillbaka och nu jävlar växte jag minst en halvmeter i längd och fick 43 i skostorlek.

” Jag kör inte snabbare än 50…” fortsatte karlen, galen och frustrerad.

”Jasså”, sa jag.

”Varför uppfattar jag då det som om du kör som en galning och dessutom ser du att vi är en hel drös på vägen med barn och djur, och du lättar fan inte på pedalen för det”, nu jävlar… tänkte jag.

Käftandes stod vi då där, han galen och jag galen, och äntligen hade jag någon, av de här tunga fordonsåkarna framför mig och nu fick han vad alla andra också skulle fått om dom stannat.

Jag hävdade min rätt som gångtrafikant och mamma, han till sin och så höll det på.

Jag sa till honom att om han hade visat hänsyn så hade jag inte gjort så, och om jag kört som ett arsle så skulle jag ha full förståelse att jag fick ett ”fuck you” av en gångtrafikant. Det trodde inte han, men däremot sa han att” Du kan väl för fan hålla reda på ungen din”!!!!

DÅ brast det totalt för mig.

Karlen stod nu så nära att jag kunde känna hans andedräkt i ansiktet och han lutade sig över mig så hans överarm nuddade min axel.

Då krympte jag och min skostorlek. Jessica stod en bit ifrån och såg på, hon laddade och var beredd på att han skulle ge mig en smäll. Så otrevligt kroppsspråk använde han.

 

”Tack vare tung trafik och erat arroganta jävla sätt så törs jag inte låta mina barn gå efter vägen själva”, för ni behandlar de gående som om dom var hundskitar efter vägen.

Vi spottade och svor till varandra, och jag försökte vädja honom som far, att nog skulle väl han vara mån om sina barn efter vägen, men jag tror inte han hade några barn.

Men han höll med om att om han gick med sin hund så ville han ju att dom som passerade i bilar eller lastbilar skulle ta hänsyn att han faktiskt gick där med sin hund.

”Precis som jag, och jag har inte bara min hund, jag har min familj med mig”, och i det andetaget tänkte han nog efter och höll med även där.

”Du drar mig över samma kam som andra” sa han, och det erkände jag men sa också varför till honom. Att ingen av lastbilarna någonsin visat större hänsyn vare sig för 50- skylten eller att man skyltar om barn.

Som slutreplik säger han ” JAG HAR DÅ HUNNIT STANNA”, säger han med en belåten min.

”Ja eller hur, det såg vi ju med tanke på hur du fick stopp på den där… Tänk efter nästa gång du håller gasen hur illa det kan kännas”, sa jag, med en belåten min och vände honom ryggen och gick.

 

Jag fick alltså en utskällning av en chaufför för att han inte håll farten och inte lättade på gasen…

Men hur ligger det till? Har dom inte skyldighet att anpassa farten om det skulle finnas hinder eller något efter vägen?

 

Jag hörde att en yrkeschaufför här i byn hade sagt att han skulle hellre köra benen av hästarna än att köra saktare än 50!??