Jag skriver ett brev till mamma.
det är märkligt vad man tänker mycket dom dagar man inte är sig själv.
Kanske för att man inte har annat för sig när man ligger i värk och önskar sig bort... långt bort.
Då tänker jag alltid på dig... Lilla kära Mamma.
Jag saknar dig, och det gör ont. En stor klump ligger alltid i magen och ibland brister den och trycker ut stormar i mig som värker och och tårarna som jag trodde var slut väller ut ur tårkanaler som känns stora som Ganges.
Nu när dom här dagarna är här, tunga och onda, ligga sitt stå.... inget är bra. Då kunde jag klaga till dig. För DU visste hur det var... att alltid bära smärtan.
Nu biter jag ihop.. och vill inte klaga.. för du var så stark när du förlorade ett ben.. du hoppade av smärta men sa inte ett ord ... du var alldeles för stark och tapper, har aldrig sett dig sån.
Du blev min hjälte mamma, för du gjorde så rätt.
Du bad om förlåtelse, för allt som blev fel.. och jag tackade dig för allt som blev rätt.
Ibland önskar jag mig bort till dig.. dom här dagarna när smärtan är svår. Jag är inte en kul figur nu, inte en bra mamma fast jag gör så gott jag kan... även det visste du hur det var.
Jag vill att du ska sitta här med mig och en kaffekopp... hålla mig sällskap.
Jag orkar inte gå till din grav, varför?
Jag bär i mitt hjärta, inte finns du där.. vid graven. Du skulle aldrig välja att vara där...Jag vill inte gå dit för jag hoppas att jag ser dig komma körandes över krönet på vägen..
Du ville aldrig vara ensam och det är inte många på en kyrkogård.
På morsdagen, tänkte jag ringa.. jag ville men jag kan inte.
Jag ville be om ursäkt för dom morsdagar jag bara ringde och sa grattis. Lilla mamma... förlåt.
Du kan nog se vilket hål i hjärtat du lämnat..
Jag vet inte hur det ska fyllas upp, hoppas du ser till den lilla flickan Tilde, så att hon inte känner sig ensam... Men det skulle du aldrig göra.... lämna henne ensam.. fast hon har sina där... men du vet bara för säkerhets skull.
Du har träffat farmor, det var längesen ni sågs, men skönt att få träffa henne igen.
Jag har inte pratat mer med pappa... jag orkar inte.
Kommer inte att kunna åka ner till begravningen som jag är nu.
Men farmor förstår varför och även henne bär jag med mig i hjärtat..
Nu ska jag ta och vila en stund.. jag blir så trött... har dammsugat och plockat och Tess har badat. Nej.. hon glömmer aldrig dig mamma. Vi pratar så ofta om dig! Alltid.. vi säger gonatt till dig nästan varje kväll. Allt vi gör gör vi med dig i tanken, när vi åker bil...när vi fiskar eller grejar på ute... du är alltid med. Lucas och Belle och Alle... alla bär dig i hjärtat för du lilla mamma var en av dom få som visade att du brydde dig om oss och frågade hur det var med oss.
Pappa har inte ens sett Tess.. fast hon är 3 snart... Tur har hon Greta och Bruno, det är hennes skyddslingar som kommer och fikar med glass och bullar.. Dom är så snälla och jag vet inte hur jag ska visa dom det! Jag är så tacksam att dom finns.
Hoppas att Tess farmor kommer snart... Kul för Tess med någon som bryr sig. Vi har ju farfar också men han är kanske inte "pluttig" och "dullig"... *skrattar*
Men din plats är så tom...
Kussen Kattis har fått en liten bebis!! GUllan har blivit mormor... hade jag ingen aning om! Annika och Jenny har varsin liten pojke! Sååå söt var Jenny & Johns lille pjke med världens coolaste namn, Morris! Likadant som jag ville att Tess skulle heta om hon nu blev en pojke. Och bilen Morris.. så bra namn.
Jag pussar dig i pannan, känner du det? Jag älskar dig lilla mamma!
Jag vet du är med mig... ofta.. och tittar till oss alla... jag och min väninna kände er.. du och hennes mamma.. när vi satt ute... =) Det luktade cigarettrök överallt omkring oss.. men ingen eldade eller rökte... så vi antog att ni var med oss...
Medialt jidder... hahaha...
Nu ska jag gå... stryker din lena arm... saknar dig så in åt norden.... nu måste jag gå..annars slutar jag inte gråta.
Puss och kram från oss alla!!!!
